Fortsatte att ringa till turistbyråerna och fick så veta att de skulle ha en guideutbildning här i Blekinge.
Det blev två för min del. Först en för hela Blekinge och så en certifieringskurs för Karlskrona. Dessutom läste jag tyska för turistbranschen på Linnéuniversitetet.
Jag bestämde mig för att kunna guida på svenska, tyska och engelska, och det har jag gjort.
Det har under de här åren verkligen varit en blandning av gäster. Många föreningar, som har läst om Blekinge innan, och sedan gör en resa. En grupp med tyska kvinnor som sjöng i kör, det blev mycket sång i kyrkorna, en grupp tyska katoliker, tyska politiker, en blandning av olika nationaliteter från en konferens på högskolan i Karlshamn, poliser från hela världen, elever från ett högstadium i Tyskland, tyska kryssningsturister, föreläsning för synskadade, guidning för synskadade, föreläsning på turistutbildning, syföreningskvinnor, svenska politiker och kommunanställda och så många vanliga blandade grupper.
Förra året fick jag ställa in och tacka nej till guidningar på grund av min benskada. I år har jag också tackat nej till guidningar på tyska och inskränkt mig till närområdet Ronneby och Karlshamn/Mörrum. Jag vill komma ordentligt i form innan jag tar på mig för tunga uppdrag. Men ofta är det så att man som guide också blir inspirerad av sina gäster och får egna idéer att göra saker. Vad som alltid förvånar mig är hur människor som ibland är rejält handikappade ändå har så mycket ork och vilja att ge sig ut.
Jag som kände mig helt off när mitt ena ben inte fungerade som det skulle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar