Förr i mitt gamla liv, när jag bodde i Skåne, visste jag i stort sett bara en sak om Karlskrona nämligen att Rosenbom stod där. Han som Selma Lagerlöf skrev om i Nils Holgerssons underbara resa.
Rosenbom har verkligen levt. Han var konstapel med krut som specialitet på varvet. Han var gift med Ingelöv Nilsdotter från Gullabo i Sjötorp, och de fick tolv barn av vilka sex dog. De bodde i en riktig timrad stuga vid Sundsmaren.
Men olyckan drabbade hela familjen som fick febern och när Mats Rosenbom hade tillfrisknat var han så darrig och skröplig att han inte längre kunde användas för tjänst inom kronan. Han fick då ett nådigt avsked.
För att försörja sig fick han tiggarintyg från borgmästare Paul von Schoting. Hemmet hade förfallit och inventarierna sålts och Blekingsekan var uppeldad.
När bergknallar skulle sprängas i staden fick Rosenbom tillstånd att få allmosor på de gatorna och vid varje nytt år fick han gå en extra omgång bland borgarna.
På nyåret när 1717 skulle vakas ut var lyckan med Mats Rosenbom efter en svår tid då inga sprängningar hade kunnat genomföras. Han hade efter sin första runda rikligt med gåvor med sig hem till familjen.
Vid den andra rundan blev han bjuden på många supar och blev påverkad av dessa. När han skulle tacka Frans Lagerbielke, som bodde i hörnhuset söder om kyrkan tappade han hatten i golvet. Kaptenen skrattade, lyfte upp hatten och satte den på Mats´huvud och menade att om man ville ha tack från Mats fick man allt lyfta på hatten själv.
Rosenbom tyckte detta var roligt och upprepade skämtet med hatten på när han därefter kom till den rike galjonsbildhuggaren Kolbe. Detta uppskattades inte av Kolbe som blev förtörnad och slog till Rosenbom mellan ögonen. Mats vaknade till liv utanför Kolbes köksdörr i en snödriva och drog skamsen vidare. Efter ett par besök till av vilka han inte kom in hos en av dem vilade han sig i vallportens lä.
Han frös, var trött och skulle just ta en klunk vin när han fick se Kolbe närma sig. Den store tysken sökte efter Rosenbom, men denne sprang gatlopp genom snödrivorna och stannade inte förrän han stod i skydd av kyrkans trapphus.Där föll han omkull med armen framsträckt.
Bland de första som kom till kyrkan var Fritz Kolbe och hans hustru. De fann den döde Rosenbom.
Vid påsktiden gav den berömde galjonsbildsnidaren fattigbössan i Mats Rosenboms gestalt till Amiralitetet. Man måste själv lyfta på hatten för att kunna lägga ner pengar.
Där står Rosenbom nu, men utanför kyrkan står en kopia av orginalet.
Och för en tid sedan fick jag läsa att detta var en skröna, en påhittad historia. Det hade visserligen funnits en Mats Rosenbom, men han dog tidigare under kriget. Ja, vad ska man tro?
