På jakt efter rötterna i Elleholm

När jag igår skrev ett inlägg till vår guidetidning, kom jag på att jag faktiskt inte hade skrivit om årets roligaste guidning här på bloggen. Så det gör jag nu.

Redan ca ett år i förväg fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig guida ett par från Australien en dag i augusti månad och vara deras chaufför vid guidningen. Denna skulle vara på engelska.

Jag accepterade och i slutet av augusti kom då paret, som redan hade varit på resa i ungefär sex veckor, och nu skulle avsluta med att se de platser där kvinnans familj hade sitt ursprung. Hennes mormors mor hade emigrerat till Australien, och familjen kom från Elleholm.

Då hade jag föreberett guidningen noga. Vid kontakt med hembygdsföreningen i Mörrum hade jag fått reda på vilka av släktens hus i Elleholm som fortfarande fanns kvar, och jag hade tagit reda på var en av familjegravarna fanns på Hvilans kyrkogård i Karlshamn och varit där och letat rätt på graven. Jag hade också fått läsa in mig på Elleholms lilla, vackra kyrka och gjort flera rekognoseringsresor.

Paret var i 60-70 års åldern och var mycket trevliga och sympatiska. I Australien kör man till vänster, och därför ville de ha chaufför. Kvinnan var själv konstnärligt aktiv i textil och ville till en hemslöjdsaffär, och vi började därför med att besöka Linslöjden i Bräkne-Hoby med deras fina utbud av varor. När vi skulle köra vidare frågade jag om de inte ville besöka Ronneby. Det var inte beställt, men jag guidar så pass ofta där, så det är inga problem att improvisera. Det ville de. På vägen upptäckte de Bräkne-Hoby kyrka och ville in dit. Det hade jag nästan räknat med och förberett.

Därefter fick de höra berättas om Heliga kors kyrka och om Ronneby, och de var mycket begeistrade i den kyrkan. Och den är ju både vacker och intressant.

Vi for så vidare till Brunnsparken, där de också fick kaffe med bulle och wienerbröd, som jag hade tagit med.

 

Och så fick de dricka av brunnsvattnet.

 

 

Efter Ronneby körde vi först till Hvilans kyrkogård i Karlshamn och efter det blev det ett besök på Karlshamns museum, varefter vi gick till Carl Gustafs kyrka och sedan åkte vi genom staden till Utvandrarmonumentet, och frun gjorde en snabb titt in på Rosengården.

 

Axel Olssons Utvandrarmonument.

 

På väg ut for vi förbi Vägga och den vackra hamnen där ut mot Elleholm, där de så fick se de hus som finns kvar från förfädernas tid.

 

Vi besökte också den vackra, lilla kyrkan där, och frun gick en stund på den lilla kyrkogården i Elleholm.

 

Interiör Elleholms kyrka.

 

Slutligen gick färden till Mörrum och fallen vid Laxens Hus, ett av mina absoluta favoritställen här i Blekinge, dit jag ofta åker både på guidningar och privat.

 

'

 

Efter denna heldagsguidning på engelska lämnade jag paret, som dagen efter skulle åka vidare till Australien via Köpenhamn, vid hotellet i Karlshamn. De verkade mycket nöjda och även jag kände mig tillfreds med dagen.

 

 

 

 

Intressena varierar

Att guida är inte alltid en dans på rosor. Som när man inte riktigt kommer på samma våglängd som gästerna och deras intressen. Och detta vet man inte i förväg! Man följer ju bara beställningen, och det är sällan man vet så mycket om de besökande.

För mig är Blekinge fantastiskt, och jag blir som guide besviken om man inte gillar mitt underbara Mörrum vid Laxens hus, utan bara tycker att det är smutsigt, fult vatten, och så undrar man varför man inte ser några laxar i vattnet.

Och om man kommer till de gamla väderkvarnarna vid Lerkaka på Öland, och det finns  något annat som upptar hela ens intresse, då är det lite synd.

Nåväl, vi får alla ut olika saker av våra resor. Fast ibland kanske det inte är så tacksamt att ta emot dem som inte riktigt ser skönheten i det man vill visa!

Kalmar slott

 

Kvarnarna vid Lerkaka var inget mot...

 

 

 

 att dricka champagne

 

 

rosor vid Solliden

 

 

Denna underbara natur imponerade alltså inte heller på alla gästerna..

 

 

Jättetråkigt, när man gärna vill göra ett bra jobb och få gästerna att se skönheten i vårt vackra län! Men det är inte alltid man tycker detsamma!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsatta brunnsguidningar

Mina guidningar i Brunnsparken har fortsatt. Jag har guidat 51 personer från förskolan i Ronneby kommun, journalister och resebyråfolk från Österrike och anställda på Miljökontoret i Ronneby. Och vid de två sista guidningarna blommade de fantastiska rododendronbuskarna. Den första lär ha planterats 1907 och nu är parken full av dem.

 

 

 

 

 

 

Morgonguidning

I morse hade jag guidning för en grupp från Skåne i Brunnsparken. Det blev en uppfriskande och härlig promenad i lite kylig luft.
Vita rododendron blommar, men rododendronberget blommar senare.

 

 

 

Ronneby Brunn för alla och envar

När jag jobbade som högstadielärare i Ronneby brukade jag de sista åren åka ut till Brunnsparken på min friskvårdstimme och ta en promenad. Det var lika vackert, tyckte jag, vilken årstid det än var.
Idag arbetar jag ibland som guide där. Jag guidar för det mesta på svenska, men också på  tyska och engelska.

Man kan säga att Ronneby Brunn även idag har den inriktning den en gång hade, nämligen att befrämja människors hälsa och välbefinnande. Bakom den stora hotellanläggningen finns den härliga parken med alla de underbara blommorna, buskarna och träden, som man kan njuta av såväl på våren som på sommaren och hösten. Vem glömmer de fantastiska rododendronbergen eller den prunkande rosengården?

Gräsmattorna är alltid välklippta, och tyska gäster blir förvånade över att man får gå på dem. Här finns ibland olika utställningar som hundutställningar och utställningar av veteranbilar och på gräsmattorna firas också  bland annat midsommar.

Skolelever kommer hit och har aktiviteter och de stora tennisbanorna, fotbollsplanen och simbassängerna är ju alla hälsofrämjande. I  huvudbyggnaden kan man äta, även dagens rätt till ytterst överkomligt pris, eller man kanske hellre vill ha en affärslunch , som är lite mera påkostad.
Längre ner i parken finns Brunnsparkens restaurang.
Många är de som har bott och bor här privat, och många har varit och är på konferenser. Det har jag också varit, inte minst då jag under elva år var föreståndare för de korta kurserna på Blekinge läns folkhögskola och medverkade på kurser/konferenser.
Den senast byggda hotell- och konferensdelen heter Silver Hill.
Vid parken finns också  Silverberget med en fornborg längst upp.

Den surbrunnskälla som upptäcktes 1705 i Ronneby, och som hade mycket järnhaltigt vatten, blev upprinnelsen till hela brunnsepoken. Denna första källa sinade dock 1726 men man upptäckte en ny 1727, och så småningom fanns det flera andra små källor i området.

Här kan man pumpa upp det järnhaltiga vattnet.

Områdets äldsta byggnad är Brunnshuset, Gamla källan, där man ännu idag kan pumpa upp det järnhaltiga vattnet. Denna byggnad är, tillsammans med det gamla Brunnskontoret på andra sidan vägen, bevarade från 1846.

                                                                                           Gamla källan, byggnaden från 1846.
Från början bodde brunnsgästerna nere i stan, och på morgnarna, redan vid 5-6 tiden, gick reveljen genom staden och gästerna följde med upp till brunnen för att börja dagens kur. De fattigaste fick dricka först och de rikaste sist. Man gick och drack med sugrör,  ofta promenerade man i pelargången i Brunnshallen, där också mycket av det sociala livet försiggick.

                               Brunnshallen från 1897. På söndagarna är det loppmarknad här.
 

Dammen anlades 1925-29.

Det var viktigt att röra på sig under de 5- 6 veckor som en brunnskur varade. Dieten var noga avvägd och ordinerades av läkare. För att få igång magen efter 8-10 glas järnhaltigt vatten varje dag, blev man tvungen att äta katrinplommonsoppa kokt i sirap. Maten fick inte vara för salt, inte för hårt rökt, inte för kryddad och inte för hårt stekt.
Gästerna indelades i fyra kategorier; ståndspersoner, allmoge, mindre bemedlade och fridrickare.

De som var fattiga betalade inte, utan de hade ansökt hos fattigvården om sin vistelse, och de var inkvarterade i Brunnslasarettet, där den nuvarande Brunnsparkens Restaurang  är.
Förutom detta lasarett fanns det två andra som idag är vandrarhem.
Som mest kunde man bada i tre olika badhus och dessutom fanns det ett kallbadhus ute på Karön. Baden hade olika karaktär. Stålbaden var i det riktigt järnhaltiga vattnet, gyttjebad var att man först blev insmord med gyttja och sedan fick man tvätta av sig den och bada, och så kunde man bada varma bad och kalla bad. De olika gästkategorierna hade olika badhus.

 

Badhus nr 1.

 

Livet på Brunnen var inte bara mat och motion utan också nöjen. I det stora hotellet, som brann ner i november 1959, fanns balsal, biljardrum och bibliotek, men endast tolv rum. Man hade soaréer och baler, men också gudstjänster utomhus eller i Gymnastiken, det hus där Naturum numera finns. På morgnarna spelade mässingsorkestern, och musiken hade stor betydelse.

Det var mest kvinnor som var gäster, och de medelålders och yngre dominerade. Man ska också betänka att det först 1938 blev två veckors lagstadgad semester.
Men kom dit med ångbåt från Stockholm och senare från Göteborg eller från 1889 också med tåg, som gick ända ut på redden på den tiden. Från stationen fraktades man med en liten båt över till Brunnsområdet.
De utländska gästerna kom mest från Danmark. För övrigt var det inte så många utländska besökare som man kanske tror.

Det nuvarande hotell Hvidehus var under denna tid ett hotell för unga, ogifta kvinnor, som stod under beskydd av två damer där.

Brunnsepoken hade sin storhetstid kring sekelskiftet, då Ronneby Brunn var den mest besökta brunnskurorten i Sverige med cirka 3000 gäster årligen. Sedan sjönk antalet besökande och sista gången man hade gäster var 1938. 1939 gick Brunnen i konkurs.

Därefter har man också haft inkvarteringar av flyktingar i villorna och det har funnits så celebert besök som Floyd Pattersson som bodde i Villa Vera under sitt besök 1965. Under högskolans tid var några villor studentbostäder.

2005 utsågs parken till Sveriges vackraste park. Den hade rustats upp och man byggde dammar, den japanska trädgården uppe på berget och doftträdgården på väg dit, i samband med det 600- års jubileum som firades i Ronneby 1987 efter det stadsprivilegiebrev som finns från 1387.

Ronneby Brunn är verkligen värd ett besök! Välkommen dit!

Blekinge i mitt hjärta

Häromdagen hörde jag på radion att poliser tyckte att lönen i Blekinge var för låg och att det därför var svårt att rekrytera poliser till Blekinge.
Då tänkte jag att de inte kan ha besökt eller vistats i vårt län.

Själv kom jag hit 1979 på en anställningsintervju för en tjänst som föreståndare för kortkursverksamheten och lärare på Blekinge läns folkhögskola. Jag hade mest sökt för att pröva mina vingar och blev ganska förvånad när de ringde från skolan och ville ha mig till en intervju. Lite motvillig lät jag mig övertalas att komma och ändrade de planer jag hade för den dagen.
På den tiden var jag adjunkt på AMU-gruppen i Malmö på utbildningen av romer. De kallades på den tiden för zigenare.

Mina morgnar- vi bodde ett par mil från min arbetsplats- var fyllda av stress. Först skulle barnen, som ibland var jättetrötta, väckas, sedan skulle de kläs på, de skulle äta och köras till dagis och skolan. Efter det skulle jag sitta i en oändlig bilkö in till Malmö. Väl där fick man skynda på de äldre herrarna för att få dem från kortspelen i uppehållsrummen och in i klassrummen. Tillbaka hem var det lite lättare.

Jag kom till Blekinge när rapsfälten blommade. Resan hade tagit längre tid än beräknat, så jag hade fått ringa och meddela att jag var lite sen. Ute på altanen på skolan stod rektorn och en lärare och såg ut som om de hade all tid i världen fastän det fanns andra som de skulle intervjua efter mig. Hela omgivningen andades frid, och jag blev förälskad i platsen. Och här är jag fortfarande! Snart är det 34 år sedan jag kom hit första gången, även om jag har jobbat på annat håll under nio år. Men mitt hus har jag haft kvar hela tiden.

Detta som en illustration till detta län. Allt är nära, och allt andas harmoni. De fem kommunerna  ligger på cirka tre mils avstånd från varandra, och de är olika och otroligt intressanta i sin historia. Vi har en fantastisk skärgård, många musikevenemang, festivaler, däribland den stora Sweden Rock i Norje vid Sölvesborg. Näringslivet jobbar på ett unikt sätt med Blekinge högskola och vår intressanta världsarvsstad Karlskrona med blandningen av militär och civil stad i en stadsplan av barockmodell drar turister.
I Karlskrona finns det stora och unika Marinmuseum och Blekinge museum, där man kan få intressanta inblickar i historien.

Ronneby Brunn är en anläggning med anor och med en ytterst levande verksamhet med olika evenemang, konferenser och allehanda möjligheter till sport med tennisbanorna, bassängerna och fotbollsplanerna. Den underbara parken med de olika trädgårdarna följer årstiden i blomsterprakten. Vem glömmer Ronneby Brunns rododendron på våren eller den prunkande rosenträdgården?

Småföretagarverksamheten i Blekinge är stor, och det finns många trevliga ställen att besöka på landet, där aktiva och engagerade människor har byggt upp verksamheter.

Jag undrar om de där poliserna vet vad de går miste om. De borde inte bara titta på kronorna, utan också på livskvalitén. Och så kan man undra om de till exempel har jämfört huspriserna i Blekinge med huspriserna i Stockholm? Det är nog inte säkert att man har mera pengar över i de stora städerna när bostadskostnaden är betald, trots högre löner.

Bokskogen, lika fin under alla årstider.