Häxor i Ronneby

Ronneby har en ytterst dramatisk, märklig och fascinerande historia med uppgångar och nedgångar. Men det finns också rysliga hemskheter som har utspelats där, inte bara de som tilldrog sig under Ronneby blodbad, den händelse som den svenska historien förtiger och verkar ha glömt.
Nej, det finns annat också, som att i Ronneby avrättades den enda häxa som har avrättats i Blekinge. Egentligen var det tre kvinnor som anklagades  för trolldom, och anklagelserna växte allt eftersom tiden gick. En av dem blev förvisad, för hon hade botat sjuka och bett böner om tillfrisknande, folk hade också blivit friska efter dessa,  varför hon hade trängt in på kyrkans domäner.

Två andra var hopkopplade. Den äldre hade fört med sig olycka på olika sätt, och det värsta var att hon hade kastat salt på en borgarfrus hus varefter denna hade blivit sjuk. Saltet hade en annan kvinna tillverkat, som därför också räknades som häxa. Den äldre, som också pekade ut den yngre kvinnan,  sades bland många anklagelser också ha haft samlag med fan själv. Denne var en realitet för de människor som bland annat suttit i Heliga kors kyrka och sett de målningar från 1580-talet som föreställer hur människan frestas och dras ner av Djävulen.

Under denna tid, 1679, gällde fortfarande dansk lag här och enligt denna var sträckbänk tillåten, vilket inte var fallet enligt svensk lag.
Denna tortyr kan man räkna med har påverkat erkännandena.

I häxprocessen, där den äldre kvinnan erkände sitt samröre med den onda makten, och den yngre senare också sade sig vara skyldig, deltog också kyrkoherden (1671-1679) Knut Hahn, som har fått ge namn åt nuvarande gymnasieskolan, och hans kaplan, senare kyrkoherde, Findorphius (porträtterad i Heliga kors kyrka) och även borgmästaren Blasius König, som senare flyttade till Karlskrona.

Dock säger historien att de kyrkliga var mycket humana för de drev att kvinnorna först skulle halshuggas innan de brändes på bålet.
Den äldre kvinnan dog före avrättningen, men det beslutades att den döda skulle läggas på bålet, och den andra fick alltså, enligt tiden, en human avrättning, trots att den äldre i slutet av processen hade tagit tillbaka sina anklagelser mot henne.

Knut Hahn blev 1680 biskop i Lund och drev därefter hårt försvenskningsarbetet i de gamla, tidigare danska provinserna.

Hyllas dem som hyllas bör! Eller?  Och vägen till Knut Hahnsskolan heter Blasius Königsgatan.

Att se sin egen omgivning

Jag har just avverkat tre intensiva guidedagar. I onsdags med en svensk grupp, igår med en tysk damgrupp hela dagen och idag med samma svenska grupp som i onsdags.

När jag guidar känner jag hela tiden hur jag på något sätt upptäcker min egen omgivning på nytt eller ser den med nya ögon.
Blekinge är ett underbart vackert län med en härlig natur och en mycket intressant historia.
Är det konstigt att man vill bo här?

Dramatikens kyrka

Mitt i hjärtat av Ronneby ligger Heliga Kors kyrka.
Den äldsta delen av kyrkan byggdes redan under 1100-talet, men sedan har kyrkan blivit tillbyggd flera gånger. På 1400-talet byggdes bland annat strävpelarna på utsidan och på 1300-talet och i mitten av 1400-talet byggdes tegelvalven inne i kyrkan.
Om man verkligen in på bara skinnet vill känna historiens vingslag slå emot en,då ska man gå in í denna kyrka.
Här inne har människor mötts i glädje och i sorg, som i alla kyrkor, men här har också fruktansvärda scener utspelats då Erik XIV:s soldater trängde in här 1564 och blodet flöt när både kvinnor och barn mördades.
Samtidigt plundrades kyrkan, men man tog inte med sig det stora krucifixet som fortfarande hänger i kyrkan, men inte som förr vid koret utan vid sidan. Krucifixet är från 1400-talet.
Den gamla porten från den tiden finns kvar i kyrkan, och man kan se märkena efter soldaternas svärd.
Kyrkan har mycket sevärda kalkmålningar, bland annat en målning av påven som Petrus från slutet av 1400-talet. Man kan också se en målad predikan i en kalkmålning från 1580.
Renässansprakten är stor i Heliga Kors kyrka, och många arbeten är gjorda av tyskar.
Värt  att notera är också flaggan som finns på altartavlan längst upp. Den är dansk!
Det finns mycket att se i denna vackra kyrka.
Trappan som leder upp till kyrkan och  Bergslagen kom till 1907,vid 25-års jubiléet av de återvunna stadsrättigheterna för Ronneby.Arkitekt var Fredrik Sundbärn, och trappan är byggd i nationalromantisk stil.
1864 var det en stor brand i Ronneby då många hus brann ner. De gamla hus som bevarats kan man se i Bergslagen där gammalt och nytt möts i bebyggelsen.
Jag rekommenderar dig ett besök i Ronneby och i kyrkan. Snart börjar våra stadsvandringar. Vid ett par av dessa kan du möta mig som guide. Välkommen!

Karlskronas mesta kändis

                        

Förr i mitt gamla liv, när jag bodde i Skåne, visste jag i stort sett bara en sak om Karlskrona nämligen att Rosenbom stod där. Han som Selma Lagerlöf skrev om i Nils Holgerssons underbara resa.

Rosenbom har verkligen levt. Han var konstapel med  krut som specialitet på varvet. Han var gift med Ingelöv Nilsdotter från Gullabo i Sjötorp, och de fick tolv barn av vilka sex dog. De bodde i en  riktig timrad stuga vid Sundsmaren.

Men olyckan drabbade hela familjen som fick febern och när Mats Rosenbom hade tillfrisknat var han så darrig och skröplig att han inte längre kunde användas för tjänst inom kronan. Han fick då ett nådigt avsked.
För att försörja sig fick han tiggarintyg från borgmästare Paul von Schoting. Hemmet hade förfallit och inventarierna sålts och Blekingsekan var uppeldad.
När bergknallar skulle sprängas i staden fick Rosenbom tillstånd att få allmosor på de gatorna och vid varje nytt år fick han gå en extra omgång bland borgarna.

På nyåret när 1717  skulle vakas ut var lyckan med Mats Rosenbom efter en svår tid då inga sprängningar hade kunnat genomföras. Han hade efter sin första runda rikligt med gåvor med sig hem till familjen.

Vid den andra rundan blev han bjuden på många supar och blev påverkad av dessa. När han skulle tacka Frans Lagerbielke, som bodde i hörnhuset söder om kyrkan tappade han hatten i golvet. Kaptenen skrattade, lyfte upp hatten och satte den på Mats´huvud och menade att om man ville ha tack från Mats fick man allt lyfta på hatten själv.

Rosenbom tyckte detta var roligt och upprepade skämtet med hatten på när han därefter kom till den rike galjonsbildhuggaren Kolbe. Detta uppskattades inte av Kolbe som blev förtörnad och slog till Rosenbom mellan ögonen. Mats vaknade till liv utanför Kolbes köksdörr i en snödriva och drog skamsen vidare. Efter ett par besök till av vilka han inte kom in hos en av dem vilade han sig i vallportens lä.
Han frös, var trött och skulle just ta en klunk vin när han fick se Kolbe närma sig. Den store tysken sökte efter Rosenbom, men denne sprang gatlopp genom snödrivorna och stannade inte förrän han stod i skydd av kyrkans trapphus.Där föll han omkull med armen framsträckt.
Bland de första som kom till kyrkan var Fritz Kolbe och hans hustru. De fann den döde Rosenbom.

Vid påsktiden gav den berömde galjonsbildsnidaren fattigbössan i Mats Rosenboms gestalt till Amiralitetet. Man måste själv lyfta på hatten för att kunna lägga ner pengar.
Där står Rosenbom nu, men utanför kyrkan står en kopia av orginalet.

Och för en tid sedan  fick jag läsa att detta var en skröna, en påhittad historia. Det hade visserligen funnits en Mats Rosenbom, men han dog tidigare under kriget. Ja, vad ska man tro?

Kyrkan som (ännu) inte är färdig

Bilden visar Fredrikskyrkan i Karlskrona, som ritades på 1690- talet av Nidodemus Tessin d.y. Fasaden har sin förebild i Santa Trinità dei Monti i Rom till vilken Spanska trappan leder.

Kyrkan i Karlskrona började byggas 1720 och invigdes 1744, men den har aldrig byggts färdig.Om du tittar på bilden av Santa Trinità dei Monti härunder så kan du se att tornen har spiror. Man planerar nu en spansk trappa också i Karlskrona. Nog kan det bli fint, eller hur?

Fast jag hör till dem,som konsthistoriker,som tycker att

Fredrikskyrkan borde bli klar!

Spanska trappan i Rom har sitt namn från Piazza di Spagna vid foten av den och den uppfördes åren 1723-1725. Så Karlskronas trappa kommer att komma lite senare!