onsdag 10 juli 2013

Intressena varierar

Att guida är inte alltid en dans på rosor. Som när man inte riktigt kommer på samma våglängd som gästerna och deras intressen. Och detta vet man inte i förväg! Man följer ju bara beställningen, och det är sällan man vet så mycket om de besökande.

För mig är Blekinge fantastiskt, och jag blir som guide besviken om man inte gillar mitt underbara Mörrum vid Laxens hus, utan bara tycker att det är smutsigt, fult vatten, och så undrar man varför man inte ser några laxar i vattnet.

Och om man kommer till de gamla väderkvarnarna vid Lerkaka på Öland, och det finns  något annat som upptar hela ens intresse, då är det lite synd.

Nåväl, vi får alla ut olika saker av våra resor. Fast ibland kanske det inte är så tacksamt att ta emot dem som inte riktigt ser skönheten i det man vill visa!

Kalmar slott
 
Kvarnarna vid Lerkaka var inget mot...
 
 
 
 att dricka champagne
 
 
rosor vid Solliden
 
 
Denna underbara natur imponerade alltså inte heller på alla gästerna..
 
 
Jättetråkigt, när man gärna vill göra ett bra jobb och få gästerna att se skönheten i vårt vackra län! Men det är inte alltid man tycker detsamma!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

1 kommentar:

LFL sa...

Jodå, turister dras till sevärdheter som flugor till sockerbitar. Men vad är det egentligen som lockar? 10 % kommer för att glo på sevärdheten, och 80 % för att umgås med andra turister. Och 10 % för att bete sig på ett sätt som de inte skulle våga göra hemmavid.

Fenomenet kan studeras på kända turistmål som Mallorca, som faktiskt har massvis med sevärdheter - som få turister bryr sig om att titta på. Guiderna gör sitt bästa för att fylla rundturerna med ett seriöst innehåll. Allting är SÅÅ MÄRKLIGT, om man får tro dessa guider.

Guiderna själva är också märkliga. I broschyrerna kan det stå att "Du får TRÄFFA guiden NN, som har hoppat av en akademisk karriär vid det berömda universitetet X för att BOSÄTTA sig på ön, för att den är SÅÅ SPÄNNANDE.

Lycka till i fortsättningen! Nu hade du oturen att råka ut för den sista tiondelen. Men tänk då på att någon har höjt sin självkänsla genom att spela 2:a världskrigets ockupationsmakt i det nutida, men inte ens då krigförande Sverige. Söner kan vara avundsjuka på sina fäder som var "krigshjältar" på riktigt.

Skål!