Dubbla brunnsguidningar

Igår hade jag en mycket trevlig grupp som jag guidade i en välplanerad resa med två bussar från en pensionärsförening.
Första bussen guidade jag först i Brunnsparken, sedan följde jag med till Eriksberg, där vi åt en utsökt lunch, och så åkte jag med den andra bussen tillbaka till Ronneby och guidade i Brunnsparken på nytt. 
För mig, som för inte så länge sedan trillade av cykeln och slog i höften, var det lite oroligt före guidningen. Jag var rädd för att ena benet skulle fungera dåligt. Men, det gick bra! 
I Brunnsparken var det loppmarknad och massor av folk, men jag hade tur och lyckades få en parkeringsplats utanför Brunnsparkens restaurang.
Brunnsparken är alltid så fin och välskött.

I Brunnsparken

Eriksberg

I Brunnsparken

Dagens guidning...

startade vid Alfreds café i Bräkne - Hoby, där jag mötte upp. Då hade flera damer gått till Linslöjden medan de andre var kvar vid caféet.
När vi hade hämtat upp dem for vi vidare genom Bräkne -Hoby, ut på E22:an och sedan genom Ronneby ut till Brunnsparken, som var vacker som alltid. Jag berättade först om brunnen och brunnslivet och därefter gjorde vi ett kort besök i Heliga kors kyrka innan vi åt lunch på Bergslagskrogen.
Efter denna tog jag tåget hem.
Gästerna kom från Ryssby i Småland och tillhörde en Spf- förening. (Seniorerna)

Badhus nr 1 som var för de rika under brunnsepoken.

Dammen med Grodan av Per Hasselberg.

Sex säsongers guidning

Efter att ha varit pensionär i drygt ett år och läst lite franska vid universitetet, fixat lite hemma och insett att den där stora röjningen, den hade jag ännu inte kraft till, bestämde jag mig för att jag skulle försöka guida här i Blekinge. Jag ringde också till några reseföretag och sade att jag kunde ställa upp om de behövde någon som vikarierade exempelvis på Stockholmsresor. Dagen efter ringde de från en byrå och erbjöd mig en resa till Tyskland och en till Italien. Men det kände jag att jag inte orkade. 
Fortsatte att ringa till turistbyråerna och fick så veta att de skulle ha en guideutbildning här i Blekinge.
Det blev två för min del. Först en för hela Blekinge och så en certifieringskurs för Karlskrona. Dessutom läste jag tyska för turistbranschen på Linnéuniversitetet.
Jag bestämde mig för att kunna guida på svenska, tyska och engelska, och det har jag gjort.

Det har under de här åren verkligen varit en blandning av gäster. Många föreningar, som har läst om Blekinge innan, och sedan gör en resa. En grupp med  tyska kvinnor som sjöng i kör, det blev mycket sång i kyrkorna, en grupp tyska katoliker, tyska politiker, en blandning av olika nationaliteter från en konferens på högskolan i Karlshamn, poliser från hela världen, elever från ett högstadium i Tyskland, tyska kryssningsturister, föreläsning för synskadade, guidning för synskadade, föreläsning på turistutbildning, syföreningskvinnor, svenska politiker och kommunanställda och så många vanliga blandade grupper.

Förra året  fick jag ställa in och tacka nej till guidningar på grund av min benskada. I år har jag också  tackat nej till guidningar på tyska och inskränkt mig till närområdet Ronneby och Karlshamn/Mörrum. Jag vill komma ordentligt i form innan jag tar på mig för tunga uppdrag. Men ofta är det så att man som guide också blir inspirerad av sina gäster och får egna idéer att göra saker. Vad som alltid förvånar mig är hur människor som ibland är rejält handikappade ändå har så mycket ork och vilja att ge sig ut.

Jag som kände mig helt off när mitt ena ben inte fungerade som det skulle.

Flera guidningar

Den här veckan har jag guidat nio timmar. Sex timmar med en grupp på måndagen och onsdagen, och sedan tre timmar med hembygdsföreningar från Varberg och Falkenberg. Det har varit mycket trevliga och positiva människor. På onsdagen var vi i Karlshamn, först i Karl Gustavs kyrka, sedan utvandrarmonumentet och Vägga och därefter i Mörrum vid laxfisket.
Igår besökte gruppen också Möllebackagården, där vår hembygdsförening håller till och Mor Oliviagården. Guidningen avslutades med Brunnsparken, där de först drack kaffe.
Här några bilder.

Axel Olssons utvandrarstaty av Karl Oskar och Kristina, huvudpersonerna i Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Invigd 1959 i närvaro av Vilhelm Moberg.

Vägga

Mörrum

Heliga kors kyrka i Ronneby

Rosorna vid kyrkan,

Hortensior i Brunnsparken.

Igång igen med guidningar

Förra året, 2014, blev det endast någon enstaka guidning för mig på våren. Sedan skadade jag mitt ben och fick avboka resten av inbokade guidningar och lämna över dem till guidekolleger.

I våras gjorde jag en guidning med skånska gäster i Ronneby. Jag tackade nej till tre dagars heltidsguidning på tyska och bestämde att sommaren fram tills nu skulle vara ledig.

Men idag har jag guidat i Heliga kors kyrka och i Brunnsparken. 
I kyrkan finns flera epitafier, minnestavlor över borgare som har varit verksamma och betydelsefulla i Ronneby och som har skänkt epitafierna dit. Det märkliga är att även de i familjen som var döda när tavlan målades finns med. De kan då ha kors i händerna eller blomsterkransar på huvudet. Här är ett av dem.

Brunnsparken är alltid lika prunkande, men idag var den helt fantastisk med bland annat blå hortensior och röda begonior och rosorna i rosenträdgården. Det var lite svårt att fotografera i ljuset för vi var där sen eftermiddag.

På jakt efter rötterna i Elleholm

När jag igår skrev ett inlägg till vår guidetidning, kom jag på att jag faktiskt inte hade skrivit om årets roligaste guidning här på bloggen. Så det gör jag nu.

Redan ca ett år i förväg fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig guida ett par från Australien en dag i augusti månad och vara deras chaufför vid guidningen. Denna skulle vara på engelska.

Jag accepterade och i slutet av augusti kom då paret, som redan hade varit på resa i ungefär sex veckor, och nu skulle avsluta med att se de platser där kvinnans familj hade sitt ursprung. Hennes mormors mor hade emigrerat till Australien, och familjen kom från Elleholm.

Då hade jag föreberett guidningen noga. Vid kontakt med hembygdsföreningen i Mörrum hade jag fått reda på vilka av släktens hus i Elleholm som fortfarande fanns kvar, och jag hade tagit reda på var en av familjegravarna fanns på Hvilans kyrkogård i Karlshamn och varit där och letat rätt på graven. Jag hade också fått läsa in mig på Elleholms lilla, vackra kyrka och gjort flera rekognoseringsresor.

Paret var i 60-70 års åldern och var mycket trevliga och sympatiska. I Australien kör man till vänster, och därför ville de ha chaufför. Kvinnan var själv konstnärligt aktiv i textil och ville till en hemslöjdsaffär, och vi började därför med att besöka Linslöjden i Bräkne-Hoby med deras fina utbud av varor. När vi skulle köra vidare frågade jag om de inte ville besöka Ronneby. Det var inte beställt, men jag guidar så pass ofta där, så det är inga problem att improvisera. Det ville de. På vägen upptäckte de Bräkne-Hoby kyrka och ville in dit. Det hade jag nästan räknat med och förberett.

Därefter fick de höra berättas om Heliga kors kyrka och om Ronneby, och de var mycket begeistrade i den kyrkan. Och den är ju både vacker och intressant.

Vi for så vidare till Brunnsparken, där de också fick kaffe med bulle och wienerbröd, som jag hade tagit med.

 

Och så fick de dricka av brunnsvattnet.

 

 

Efter Ronneby körde vi först till Hvilans kyrkogård i Karlshamn och efter det blev det ett besök på Karlshamns museum, varefter vi gick till Carl Gustafs kyrka och sedan åkte vi genom staden till Utvandrarmonumentet, och frun gjorde en snabb titt in på Rosengården.

 

Axel Olssons Utvandrarmonument.

 

På väg ut for vi förbi Vägga och den vackra hamnen där ut mot Elleholm, där de så fick se de hus som finns kvar från förfädernas tid.

 

Vi besökte också den vackra, lilla kyrkan där, och frun gick en stund på den lilla kyrkogården i Elleholm.

 

Interiör Elleholms kyrka.

 

Slutligen gick färden till Mörrum och fallen vid Laxens Hus, ett av mina absoluta favoritställen här i Blekinge, dit jag ofta åker både på guidningar och privat.

 

'

 

Efter denna heldagsguidning på engelska lämnade jag paret, som dagen efter skulle åka vidare till Australien via Köpenhamn, vid hotellet i Karlshamn. De verkade mycket nöjda och även jag kände mig tillfreds med dagen.

 

 

 

 

Intressena varierar

Att guida är inte alltid en dans på rosor. Som när man inte riktigt kommer på samma våglängd som gästerna och deras intressen. Och detta vet man inte i förväg! Man följer ju bara beställningen, och det är sällan man vet så mycket om de besökande.

För mig är Blekinge fantastiskt, och jag blir som guide besviken om man inte gillar mitt underbara Mörrum vid Laxens hus, utan bara tycker att det är smutsigt, fult vatten, och så undrar man varför man inte ser några laxar i vattnet.

Och om man kommer till de gamla väderkvarnarna vid Lerkaka på Öland, och det finns  något annat som upptar hela ens intresse, då är det lite synd.

Nåväl, vi får alla ut olika saker av våra resor. Fast ibland kanske det inte är så tacksamt att ta emot dem som inte riktigt ser skönheten i det man vill visa!

Kalmar slott

 

Kvarnarna vid Lerkaka var inget mot...

 

 

 

 att dricka champagne

 

 

rosor vid Solliden

 

 

Denna underbara natur imponerade alltså inte heller på alla gästerna..

 

 

Jättetråkigt, när man gärna vill göra ett bra jobb och få gästerna att se skönheten i vårt vackra län! Men det är inte alltid man tycker detsamma!